Om inspiration, en upprepad sjal och en tröja i bambu

En av de saker jag tycker är allra roligast med ravelry, alla härliga poddar, bloggar och instagram är helt klart all inspiration som bjuds. Det är så roligt att se allas olika versioner och varianter; hur varje stickare sätter sin egen prägel med hjälp av garnval, handlag och det egna ögat för design. Senaste avsnittet av Nördic Knitting handlade om spetsstickning, och jag tror inte att jag var ensam om att snabbt lägga upp till ett nytt projekt efter att ha lyssnat på det... I mitt fall blev det sjalen Semele, ett mönster som jag köpte för över ett år sedan, men då körde fast i redan vid uppläggningen. Nu, ett drygt år och ett oräkneligt antal stickade maskor senare, visade det sig vara oändligt mycket enklare än jag mindes det. Utmanande - visst - men långt ifrån så omöjligt som jag mindes det. En riktigt njutningsstickning, särskilt med tanke på att jag fick använda mig av en födelsedagspresent: en pastellig flerfärgad härva visjögarn. När det äntligen slutade midsommarregna fick Semele titta på Stockholms vackraste solnedgång tillsammans med mig.

Stick, stick, stick, swish, swosh, swish, sa det - ända tills jag tittade lite närmare på det jag stickat. Konstigt. Semele ska väl ändå vara slätstickad? Och min är väl... Nja, nåt helt annat? För även om ett helt år gått, och jag numera är en ganska skillad stickare, har jag tydligen ännu inte lärt mig att noga läsa igenom mönstret innan jag börjar sticka. Repa repa, börja om. Och faktum är, nu när det första lövet är färdigstickat och precis så där slätt som det är tänkt, att mönstret nu är ännu tydligare och mer intuitivt. Jag ger Semele en stor tumme upp, och mig själv en mogenhetsmedalj som tordes repa.

Inspiration var det, ja. Tidigare i våras fyllde en annan av mina favvopoddar år, nämligen Rätt Avigt. På deras ettårskalas hade Caroline på sig en så fin tröja, Summer Tea-Shirt. Självklart skulle jag sticka en sån! Och i garn från stashen! Hemma fanns nämligen några nystan bambugarn som jag köpte förra sommaren, med planen att de skulle få bli en gallerfilt till Lillebror (vilket inte hände). Nu fick de i stället bli en tröja till mig! Mönstret är i sig inget dunderrevolutionerande; det är en uppifrån-och-nedtröja med raglanökningar - what you see is what you get, liksom. Det som gör tröjan speciell är det fina hålmönstret i urringningen; dubbla omslag ger rejäla hål, vilket i mitt tycke ger en väldigt snygg effekt. Jag valde att göra min Summer Tea tvåfärgad i nåt slags smutsturkos/ljus petrol och lite... Ja, jag antar att guld är den mest korrekta beskrivningen. Fort gick det i alla fall, jag håller på med nedre mudden och har efter den bara kvar halsmudden (och, ja, fästa lite trådar och sånt). Mer detaljer kommer inom kort!

Summer Tea, the Magtröje Edition